kakan

Forra veckan vaknade jag upp i ett rum som dofta glogg och pepparkakor, vi var 8 underbara tjejer som gjorde det mest stokiga rummet i st kilda till den mest karleksfyllda lilla halan i varlden. Jag hade bestamt mig redan da for att fira jul i melbourne och sedan lamna staden for att ater mota sydneys hetta. Vi kopte mat pa IKEA, lagade julbord, hade christmasparty med Vineyard.... och ja, livet kandes aterigen som den basta tiden i hela mitt liv. Friheten stod skriven i min panna med fet stil och utropstecken.



En tisdagsmorgon mottes vi alla kollegor fran Vineyard pa stranden. Solen stod hogt och det syntes inte ett moln pa himmelen. Det bjods pa svalkande champagne och frukost innan vi steg ombord pa baten. En katamaran som rymde kring 30talet manniskor vantade pa att fa ta oss till Half Moon Bay dar det skulle firas jul. Da menar vi fira jul pa riktigt.



Bilars flak var fyllda med is och all booze du kan tanka dig, volleybollnatet var uppsatt och masterkocken stod redo med BBQ till bade lunch och middag. Vi bytte julklappar och paddlade kanot... ja till och med Chocholate (min underbara indiska van som inte kan simma) vagade ge sig ut i en kanot med mig. Varfor? Jo han hade ju sett att det stod australian lifesaver pa min troja tidigare. "Karin you save me right?" "Of course chocky!!" och sen vart det kanotfight mitt ute pa havet.... olen som vi hade med ut for att avnjuta ute pa vraket varade ju inte lange, sa att saga. Vilken dag!

Mitt andra jobb, pa kladbutiken Seagulls, var det ocksa dags att lamna. Det var inte det lattaste, kan jag saga, for de ville absolut inte att jag skulle sluta. Eller rattare sagt min manager och underbara van Chivy Shan tyckte atminstone att jag skulle komma tillbaka i sadant fall, sa jag har ett jobberbjudande i februari som vantar pa mig i melbourne. Chivy ar en fantastisk manniska i 26 ars aldern som alltid tycks lamna ett leende pa alla manniskors lappar. Har ar en bild fran var Kollegas Exhibition Show dar hon var modell, andra fran vanster:






Jag och Pernilla Ackerfors (en go liten pingla fran Goteborg) hade de mest galna kvallarna tillsammans, inte bara for att vi hela tiden hangde pa skona vineyard, utan ocksa for att vi rakade skamta om hitlermustach med fel person och drack Car Bombs till den tidiga timman.... purr purr, sager jag bara. Livet ar nu!





Att jag saknar Melbourne, nu nar jag sitter har i Sydney, ar bara fornamnet. Men man har ju lart sig att vara stark och ga vidare, att lamna sina vanner i den stad man antligen borjat kanna sig som hemma i. Och vilken tur man har, som faktiskt har nagot att sakna. Som faktiskt har varit med om helt underbara ting.

Och ja, de underbara tingen fortsatter ju bara att komma... jag befinner ju mig i Sydney, och ingen annan an Michaela Andersson har atervant till Australien pa semester. Sa tro det eller ej, jag har alltsa haft alla vanner fran min forsta Manly tid, alla vanner fran Cairns, nagra fran melbourne, inklusive mina narmaste vanner fran stockholm - Michis, Jenny, Jessica Berglund, Fie Johnsson, Malin Lorentzon, Emelie Jonsson, you name it - i samma j*vla stad pa samma gang PA ANDRA SIDAN JORDEN. Jag har ju till och med haft mina foraldrar pa besok i slutet av 09. Inte undra pa att man inte langtar hem?

Sa nu, till det NYA ARET 2010! Lat mig onska er alla, med hela mitt stora hjarta, ett riktigt GOTT NYTT AR! Vet ni vad som far mig a tro att detta ar kommer att bli sa jaekla bra? Inte bara for att det hade varldens harligaste borjan, utan ocksa for att jag har sa manga solskensminnen som fyller hela min sjal och inte kan gora annat an a fylla mina dagar med gladje. Det ni, det kallar jag lycka.

Har vart det fest, vill jag lova!








Sa lat mig nu avsluta detta inlagg med denna bild. Manly wharf, 1 minut fran detta bor vi. Jag och michaela hyr numera ett rum precis vid stranden. Det ha ar min vardag just nu.





/ <3 K