kakan

Cathy: "Hejdå Cake! Vi ses snart igen, lika partyglada som vanligt, somewhere in the world!"
Cherry: "Ja, vi kan vara partyglada i Australien, med karin! Kom igen catherine!"
Karin: "Jamen kom och hälsa påååå! Det vore helt underbart, I will wait for you!"
Cathy: "Jag har fått en valfri resa i studentpresent som jag faktiskt får använda till att åka till Australien..... men jag vill se hur allt blir, med London och så, kanske blir det så att vi kommer."
Karin: Gör det! Vi håller kontakten så gott vi kan, och ser hur allt blir, hur det går för mig och för er. Ingen utav oss vet någonting just nu."

Högljutt fnissande trycker catherine och cherine in sig i hissen, och den gröna tunga dörren går igen. Catherine tittar fram igenom det lilla fönstret och ler stort, jag trycker näsan mot rutan och vi skrattar högt "haha, naaeeeeeew!". Vi sätter händerna mot varandra genom rutan, the moment of truth (!) och med ett enkelt knapptryck skiljdes våra världar åt.

Hela kvällen har vi suttit och druckit te, och pratat om livet och Australien. Just denna tiden i livet, känns allting så ovisst. Vi vet ingenting om vart våra fötter kommer att ta oss, vi vet knappt vad vi vill att dom ska ta oss. Kanske ses vi i Australien, eller någon helt annan stans. Genom alla år alltid skolan trampat upp en stig åt oss. Men nu är det dags att gå sin egen väg - dags att använda sig av dom där långa Forsslunds-tårna som gör att man står stadigt på jorden.

Och nu sitter jag här i Solna, Stockholm, 19 år and life to go, med en enkelbiljett till Australien som ligger på byrålådan. Another Day in Paradise med Phil Collins strömmar genom mina öron. Igår sa jag hejdå på riktigt till dem första; farmor, faster, thorwald och kusin kajsa. Nathalie sov över (med goda pannkakor i magen) och gav mig en sömnig avskedkram i morse. Och nu kommer varje dag fram till tisdag bestå av en massa "hejdå". Sista dagen på jobbet imorgon, sista gången jag äter från hotellfrukosten även fast man egentligen inte får. Sista gången jag sitter där och pratar om livet med åsa, och om hur spännande det kommer å vara att ses igen - se hur livet blev, efter man tagit ett nytt steg i livet.

Det känns kul, spännande, läskigt, galet, svettigt.... känslorna virvlar ända ner i tårna! Och jag hoppas att från och med idag, kunna dela med mig av both good and bad times in life genom denna blogg. Och framförallt updatera er om hur mitt liv ser ut på andra sidan jorden, Australien.

Men än är jag inte där, vem vet om jag ens kommer in i landet? och vart befinner jag mig då?
Follow me - wherever my feet will take me.