The first week in Bali
Bali, Indonesien, hur hamnade jag har? Efter att ha jobbat hart i kladesbutiken i Manly och vadret blev allt kallare och kallare, sa borjade ocksa aventyrslusten och varmen locka allt mer. Det kandes konstigt att det faktiskt var jag som denna gang skulle packa vaskan och lamna "familjen" i Manly. Det blev goda avskedsdrinkar bara nagra timmar innan jag skulle med flyget, sa det blev inte manga timmars somn da jag var tvungen att trycka ner hela mitt liv i min kara blaa backpack vaska. Nagra dagar innan bjod mina underbara jobbarkompisar med mig pa middag, och jag larde upp Erika (ocksa rodharig fraknig svensk) som skulle ta over mina timmar i butiken, sa jag kunde lamna Manly med gott samvete och stor lycka over min tid i den lilla staden. Val ivag pa farjan pa den tidiga morgonkvisten sa njot jag av soluppgangen med en farsk caffe latte i handen.
Da jag anlande pa flygplatsen Denpasar, Bali, trodde jag att jag skulle vara lost, fixa visa on arrival och krangla, men da jag anlande insag jag att flygplatsens anstallda var 100 ganger mer forvirrade an mig. Jag kande mig genast valdigt intelligent som atminstande kunde kommunicera med folk, men VAD HJALPER DET om inte en enda anstalld pa flygplatsen kunde gora detsamma? Jag blev hanvisad till fel ko (40 min bortkastat) och lyckades sedan valja den langsammaste kon av alla de fyra ratta koerna och stod alltsa ratt upp och ner och koade i evigheter (3 h till bortkastat).
Sa JA jag var ratt mor da jag antligen fick tag pa en taxi som kunde ta mig in till Kuta och Dua Dara Inn pa Poppies Lane ll dar jag skulle spendera mina forsta natter med mina nya vanner Penilla, Martina och Ben. Det var sa kul att se dem allihopa! Frasht hotell med pool mitt i smeten hade dem fixat, dubbelrum for ca 75 kr/natten inklusive Banana Jaffle (toast) och te/kaffe. helt OK!
I kuta traffar man standigt mycket folk, och alla ar sociala och glada (for har i bali kan man ju leva som en kung! som pernilla sa). Man kan hitta en lunch for 8 kr, sa inte svalter man inte! Vi traffade mycket folk som vi drog ut och kakade med, och hangde man inte pa stranden tillsammans sa tog man en svang pa klubben tillsammans senare under kvallen. Bounty's ar den mest populara, musiken darifran dunkar i kuta fram pa morgonkvisten. Min egna favorit var Joe's place dar dem spelade skon Live musik och hade grymma gitarrister.
Livet i Kuta ar annars ganska hektiskt, mopederna aker fyra pa rad och bilar kor at alla hall och kanter och tutar som om det vore deras modersmal. Langs de sma charmiga gatorna trangs forsaljare i varje horn och tycker att just deras lila sarong (som alla de andra 100 salj-standen ocksa har exakt likadan av) ar den absolut vackraste och att alla absolut maste kolla. Aven fast man gar forbi 10 ggr om dagen sa tycks uppfattningen inte andras och varje gang tycks de aldrig ha sett en forrut. Trottsamt javisst (undrar om det ar mest for mig eller for dom?) men det ar ocksa charmen med just Kuta, med denna konkurrens kan vi turister pruta ordentligt och passa pa att gora mega fynd!
Vid alla ingangar till butiker och restauranger kunde man hitta sma "korgar" dar indoneserna offrade mat och diverse saker som blommor och rokelser till gudarna for att bringa lycka. Ibland gick dom runt och skvatte vatten pa en ocksa for att sprida lyckan i restaurangen. Eller ville dom kanske bara bli av med oss? Tyckte jag blev lite val blot en gang da jag fick en hink over mig. Tydligen ska det vara sa? Bra ursakt. :)
Efter nagra dagar fick vi in lite rutin pa att fanga de basta vagorna pa morgonkvisten, Den absolut forsta dagen var man ju som vilken turist som helst och slangde sig ut pa surfing-bradan mitt pa dagen "vada, det gor inget om vagorna ar som stora vaggar som kommer mot en och totalt krossar ens brada, oovervinnerlig stalkvinna, eller hur var det?"
Nagra kallsupar och blamarken senare insag jag att det kanske inte var sa himla latt :) Jag larde mig att studera vagorna och ha respekt for de sjukt starka strommarna - senare under dagen sa stod jag upp! Sa otroligt kul da man larde sig tekniken, aven fast det var hart att komma dit da jag valde att lara mig allt pa egen hand. But I made it!
More update is coming soon!
Da jag anlande pa flygplatsen Denpasar, Bali, trodde jag att jag skulle vara lost, fixa visa on arrival och krangla, men da jag anlande insag jag att flygplatsens anstallda var 100 ganger mer forvirrade an mig. Jag kande mig genast valdigt intelligent som atminstande kunde kommunicera med folk, men VAD HJALPER DET om inte en enda anstalld pa flygplatsen kunde gora detsamma? Jag blev hanvisad till fel ko (40 min bortkastat) och lyckades sedan valja den langsammaste kon av alla de fyra ratta koerna och stod alltsa ratt upp och ner och koade i evigheter (3 h till bortkastat).
Sa JA jag var ratt mor da jag antligen fick tag pa en taxi som kunde ta mig in till Kuta och Dua Dara Inn pa Poppies Lane ll dar jag skulle spendera mina forsta natter med mina nya vanner Penilla, Martina och Ben. Det var sa kul att se dem allihopa! Frasht hotell med pool mitt i smeten hade dem fixat, dubbelrum for ca 75 kr/natten inklusive Banana Jaffle (toast) och te/kaffe. helt OK!
I kuta traffar man standigt mycket folk, och alla ar sociala och glada (for har i bali kan man ju leva som en kung! som pernilla sa). Man kan hitta en lunch for 8 kr, sa inte svalter man inte! Vi traffade mycket folk som vi drog ut och kakade med, och hangde man inte pa stranden tillsammans sa tog man en svang pa klubben tillsammans senare under kvallen. Bounty's ar den mest populara, musiken darifran dunkar i kuta fram pa morgonkvisten. Min egna favorit var Joe's place dar dem spelade skon Live musik och hade grymma gitarrister.
Livet i Kuta ar annars ganska hektiskt, mopederna aker fyra pa rad och bilar kor at alla hall och kanter och tutar som om det vore deras modersmal. Langs de sma charmiga gatorna trangs forsaljare i varje horn och tycker att just deras lila sarong (som alla de andra 100 salj-standen ocksa har exakt likadan av) ar den absolut vackraste och att alla absolut maste kolla. Aven fast man gar forbi 10 ggr om dagen sa tycks uppfattningen inte andras och varje gang tycks de aldrig ha sett en forrut. Trottsamt javisst (undrar om det ar mest for mig eller for dom?) men det ar ocksa charmen med just Kuta, med denna konkurrens kan vi turister pruta ordentligt och passa pa att gora mega fynd!
Vid alla ingangar till butiker och restauranger kunde man hitta sma "korgar" dar indoneserna offrade mat och diverse saker som blommor och rokelser till gudarna for att bringa lycka. Ibland gick dom runt och skvatte vatten pa en ocksa for att sprida lyckan i restaurangen. Eller ville dom kanske bara bli av med oss? Tyckte jag blev lite val blot en gang da jag fick en hink over mig. Tydligen ska det vara sa? Bra ursakt. :)
Efter nagra dagar fick vi in lite rutin pa att fanga de basta vagorna pa morgonkvisten, Den absolut forsta dagen var man ju som vilken turist som helst och slangde sig ut pa surfing-bradan mitt pa dagen "vada, det gor inget om vagorna ar som stora vaggar som kommer mot en och totalt krossar ens brada, oovervinnerlig stalkvinna, eller hur var det?"
Nagra kallsupar och blamarken senare insag jag att det kanske inte var sa himla latt :) Jag larde mig att studera vagorna och ha respekt for de sjukt starka strommarna - senare under dagen sa stod jag upp! Sa otroligt kul da man larde sig tekniken, aven fast det var hart att komma dit da jag valde att lara mig allt pa egen hand. But I made it!
More update is coming soon!
Kommentarer
Trackback
